Alþýðulýðveldið Lúhansk

Úr Wikipediu, frjálsa alfræðiritinu
(Endurbeint frá Luhansklýðveldið)
Alþýðulýðveldið Lúhansk
Fáni Alþýðulýðveldið Lúhansk Skjaldarmerki Alþýðulýðveldið Lúhansk
Fáni Skjaldarmerki
Þjóðsöngur:
Þjóðsöngur Lúhansk
Staðsetning Alþýðulýðveldið Lúhansk
Höfuðborg Lúhansk
Opinbert tungumál Rússneska
Stjórnarfar Lýðveldi

Forseti Leoníd Pasetsjík
Forsætisráðherra Sergej Kozlov
Sjálfstæði
 • Sjálfstæðisyfirlýsing + de facto sjálfstæði 27. apríl 2014 
 • Kosningar um sjálfstæði 11. maí 2014 
 • Viðurkenning Rússlands 21. febrúar 2022 
 • Formlega innlimað í Rússland 30. september 2022 
Flatarmál
 • Samtals

26.684 km km²
Mannfjöldi
 • Samtals ({{{mannfjöldaár}}})
 • Þéttleiki byggðar

1.485.300
{{{íbúar_á_ferkílómetra}}}/km²
Gjaldmiðill {{{gjaldmiðill}}}

Alþýðulýðveldið Lúhansk er umdeilt ríki sem stofnað var af aðskilnaðarsinnum með stuðningi Rússa í austurhluta Úkraínu, sem gerir tilkall til Lúhansk-héraðsins. Það byrjaði sem brotaríki (2014–2022) og var síðan innlimað af Rússlandi árið 2022. Borgin Lúhansk er ætluð höfuðborg.[1][2][3]

Á meðan ríkið hélt fram sjálfstæði sínu var almennt litið á það sem rússneskt leppríki.[4][5]

Tilvísanir[breyta | breyta frumkóða]

  1. Johnson, Jamie; Parekh, Marcus; White, Josh; Vasilyeva, Nataliya (4. ágúst 2022). „Officer who 'boasted' of killing civilians becomes Russia's first female commander to die“. The Telegraph (bresk enska). ISSN 0307-1235. Sótt 17. september 2022.
  2. Bershidsky, Leonid (13. nóvember 2018). „Eastern Ukraine: Why Putin Encouraged Sham Elections in Donbass“. Bloomberg News. Sótt 17. september 2022.
  3. „Russian Analytical Digest No 214: The Armed Conflict in Eastern Ukraine“. css.ethz.ch (enska). Sótt 17. september 2022.
  4. Socor, Vladimir (2016). „Conserved Conflict: Russia's Pattern in Ukraine's East“. Í Iancu, Niculae; Fortuna, Andrei; Barna, Cristian; Teodor, Mihaela (ritstjórar). Countering Hybrid Threats: Lessons Learned from Ukraine. Washington, DC: IOS Press. bls. 187–192. ISBN 978-1614996507. „Russia's 2014 military intervention breached [Ukraine's titles to sovereignty, territorial integrity and inviolability of its borders] de facto, but the Minsk armistice formalises that breach at the international level. Under the armistice, a formal restoration of Ukraine's sovereignty and control of the external border in Donetsk-Luhansk is no longer a matter of title, right, or international law. Instead, that restoration becomes conditional on enshrining the Donetsk-Luhansk proto-state in Ukraine's constitution and legitimising the Moscow-installed authorities there through elections. Moreover, the terms of that restoration are negotiable between Kyiv and Donetsk-Luhansk (i.e., Moscow) under the Minsk armistice.“